B som i början

Att börja är enkelt, att börja på nytt är svårare, att börja vid rätt tid och på rätt sätt är så svårt att politiska tänkare ägnat hyllmeter åt frågan. När är det tillfälle att börja? Och vad betyder början? Den senare frågan är av särskild betydelse för diskussioner om mänskliga rättigheter eftersom det ofta ansetts av vikt att markera deras början, exempelvis sådant allmänna förklaringen formuleras mot bakgrund av det avslutade kriget, samtidigt som de inte alls kan börja. Anledningen till det senare är inte att mänskliga rättigheter ”alltid funnits” och deras början därför inte kan dateras, utan därför att gripandet av världen som en värld sammanhållen av en gemensam rätt inte kan begripas som en rätt. Mellan att gripa och begripa öppnas problemet med mänskliga rättigheters universalitet.

A som i arbete

Det finns så många slags arbete: betalt arbete och obetalt arbete, kvalificerat och okvalificerat arbete, roligt arbete och tråkigt arbete, arbete som måste göras nu och sådan som inte behöver göras alls, arbete som skapas genom att någon arbetar fast med fel saker och arbete som inte skapas för att någon gör rätt saker. Sedan finns det också arbete som består i att säga saker, arbete som är metaboliskt utbyte mellan inre och yttre natur, arbete som är tänkande, materiellt arbete och immateriellt arbete. Undrar varför man säger att det råder brist på arbete?

Tydlighet

Tydlighet tillhör dagens mest använda politiska mantra. Det är mycket som ska vara tydligt. Tydligt betyder för det mesta mer restriktivt och fler villkor. Senast ut i raden av tydlighet är moderaternas förslag när det gäller migrations- och integrationspolitik. Den avses vara tydlig om rättigheter och skyldigheter till skillnad från "välmenande". För tydlighetens skull lägger man också till att man antagligen kommer att "anklagas för respektlöshet och nationalism" av välmenande kritiker. Tydligare kan det nog inte sägas.

Från den allvarliga till den ironiska staten

Stater är mycket allvarliga saker. Ibland kommer de överens om allvarliga ting, som att var och en har rätt till hälsa. Men samtidigt i Gullspång blir staten ironisk. Du har rätt till hälsa, var god vänta tre år! Den svenska staten använder sig gärna av utropstecken. För den säger Du till dig. Och Du är Du med den. För den är till för dig. Tänker du, kanske. Att om den säger Du till dig så måste den mena vad den säger. Men försök att säga det: jag har rätt till hälsa. Känns det svårt? En ironisk stat verkar allvarlig tills den punkt där du tar den på allvar. Och då är den inte där. Så vart tog den vägen? Borta. Staten leker kurragömma. Men det är kanske inte med denna stat du ska prata, utan med staten på något annat ställe. Som heter något annat allvarligt, typ klinken för dyspraxi. För staten har kommit på att dina höftleder nog är ett talfel. Så kan det gå.

Fri rörlighet

Kan man befria invandringen? Om fri rörlighet och globala liv

Onsdag 29 april kl. 19:00. Panormacaféet i Kulturhuset, Sergels Torg, Stockholm


Vad händer om murarna rivs och migrationen blir friare, finns den en alternativ utopi, är den realistisk och vilka konsekvenser får den?


Program