T som i tur

Tur har man när man inte har otur. Vilket är tur. Således är tur otur fast utan otur och tur är det för annars vore det otur. Vilket det då inte är. Annars är det sällan man har tur; vanligtvis har man otur. Fast det glömmer man lätt. Och så framstår man så framsynt att det både var tur att jag föddes, där jag föddes och till den jag föddes. Vilket man ju kan undra över. Otur mest kanske att jag blev som jag blev; med all den turen borde det gått bättre. Fast också sämre. Tur att det inte blev så.