CERD om Sverige

I CERD:s Concluding Observations om Sverige från augusti i år uppmärksammas en rad problem som rör etnisk diskriminering, minoriteters ställning, hatbrott och rasistiska organisationer samt positiv särbehandling.
FN-förbundets krav på att Sverige ska följa CERD:s rekommendationer och förbjuda rasistiska organisationer har fått viss medieuppmärksamhet medan flera av de andra frågorna hamnat i skymundan. Bland annat är kommittén bekymrad över den fortsatta diskrimineringen av romer och uppmanar till ett mer aktivt arbete från statens sida. Samernas situation uppmärksammas också och man uttrycker sin oro över att de framsteg som görs sker mycket långsamt; det gäller bland annat den de facto diskriminering som sker i rättsprocesser om land där bevisbördan ligger hos samer. Man är också bekymrad över att Sverige ännu inte ratificerat ILO 169 om ursprungsfolks rättigheter.
Kommittén påpekar också att man måste försäkra sig om att nedläggningen av Integrationsverket inte leder till att man från statens sida överger ett holistiskt perspektiv när det gäller anti-diskrimineringsarbete. Man rekommenderar också att överväga att ändra inställning när det gäller positiv särbehandling.
Att det är långt mellan utfästelser och verkligheten är inget ovanligt när det handlar om mänskliga rättigheter, men när det gäller minoriteters och ursprungsfolks situation, etnisk diskriminering och anti-rasistiskt arbete är situationen särskilt bekymmersam. Det finns en lång tradition av prat i Sverige om dessa frågor, men långt mindre av aktivt agerande och fortfarande en besvärande ovilja att närma sig problemen på ett både uppriktigt och konstruktivt sätt. Ett problem har att göra med själva erkännandet av problemen, inte nödvändigtvis i att vägra se dem men däremot i hur de talas om. På sätt och vis snubblar man på sina egna goda avsikter. Eftersom normen att diskriminering inte får förekomma, att fördomar är fel och rasism inte är acceptabelt är så stark blir varje exempel som avviker från denna norm en så pass plågsam påminnelse om att arbetet inte är tillräckligt effektivt att de blir svårt att hantera hur man då konstruktivt ska kunna komma vidare.

Kommitténs rapport finns här: