Personlig integritet

I skuggan av debatterna om FRA-lagen sitter en utredning för närvarande och funderar på om PKU-registret, den blodbank som finns över alla som fötts i Sverige sedan 1975, ska kunna användas av polisen. Folkpartiet har nyligen klargjort att man inte vill se en sådan användning av registret eftersom det utgör ett hot mot den personliga integriteten. En större ändamålsglidning får man leta efter menar företrädarna för folkpartiet. Gott så, det vore orimligt att ge polisen en allmän tillgång till ett genetiskt register. Men undantag ska kunna vara tillåtna, menar folkpartiet. Problemet med undantag är inte enbart att de blir till en regel – så många behjärtansvärda undantag kan komma att göras att det inte rör sig om undantag längre – utan att undantagen kräver ett ställningstagande och bedömning av vad som kvalificerar dem som sådana. I det senare fallet är det inte risken att man leds in på ett sluttande plan som är problemet, utan att vissa fall upphöjs till en sådan status att de motiverar ett undantag medan andra inte gör det. Därmed introducerar man en bedömning av situationer och fall som är av ett hierarkiskt slag. Den bedömningen kan alltid låta vällovlig – vem vill inte att Anna Lindhs mördare ska fångas – men ger i praktiken en skillnad mellan skydd för vissa personer och andra. Vissa personers rättigheter kommer att väga mindre än andra personers. Därmed undermineras en av grunderna för att hävda människors jämlika rättigheter.