Antalet fattiga barn i Sverige har minskade något från 2006 till 2007 - från 8 till 7 % - samtidigt som skillnaderna mellan barn till rika och fattiga föräldrar ökat. Det är främst bland de som redan hade en god ekonomisk standard som inkomstökningarna skett, medan det bland fattigare familjer skett mindre ökningar eller inga alls.
Det finns vidare stora lokala skillnader. I Malmö räknas vart femte barn som fattigt, medan det i kommuner som Vaggeryd, Täby och Hammarö rör sig om 2 % av familjerna som är fattiga.
Barnfattigdomen aktualiserar en rad människorättsfrågor, särskilt om de möjligheter som människor ges i livet och reproduktionen av ojämlikheter över generationer. I dagens debatt dominerar på många sätt synen på jämlikhet som en fråga om "jämlika möjligheter", medan tanken om "jämlikhet i resultat" fallit i skymundan. Det är mer än dags att på nytt ta upp den senare tanken för att balansera det sätt som jämlika möjligheter ofta inte alls bidrar till just det utan snarare legitimeringen av ojämlika möjligheter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar