I som i individ

Mänskliga rättigheter kritiseras ofta för att ha individualism i sitt släptåg. Historiskt sett kommer kritiken från både höger och vänster, men det är den konservativa kritiken som dominerat diskussionen under de senaste två årtiondena. Exakt varför man ska vara så hövlig i förhållande till denna kritik är minst sagt oklart. Inte bara är den tämligen trist - alla dessa förfärliga gemenskaper – utan också djupt problematisk. Hur mycket gemenskaper tål vi egentligen?