Rätten till ledighet

De som tycker att mänskliga rättigheter ska handla om enbart seriösa saker och allvarliga övergrepp och att det gått inflation i mänskliga rättigheter - allt som man gillar formuleras som en rättighet - brukar ofta ondgöra sig av att något så märkligt som rätten till semester finns med i den allmänna förklaringen. Eller som det står: "Var och en har rätt till vila och fritid, innefattande skälig begränsning av arbetstiden samt regelbunden betald ledighet". Förutom att de som tycker illa om artikeln för det mesta har ganska mycket ledighet och därmed inte behöver bekymra sig om att åtnjuta ett privilegium - privilegier är fasligt trevliga - måste det anses vara ett historiskt genombrott att rätt till ledighet och fritid finns med i en text som har fått global rättslig giltighet. Det är inte utan att det finns skäl att utbrista, så roligt för oss: äntligen något som tar en väsentlig del av livet på allvar. Eller så kanske det var en förelöpare till situationisterna som spelade ett spratt när artikeln inkluderades: ta inte makten, ta hissen. Och den senare bidrar i hög grad till ledighet. Även om jag går i trapporna. Så brukar jag tänka, lyckligt lata människor.