Mänskliga rättigheters universalism

Till de mer omdiskuterade temana i debatten om mänskliga rättigheter hör om de är universella eller inte. Ett vanligt sätt att argumentera när man ställs inför en konflikt om mänskliga rättigheters universalism är att försöka abstrahera sig ur den genom att hänvisa till ett mer överordnat värde. Om vi inte är överens om frihet betyder att slippa ha huvudduk eller att ha huvudduk kan vi säga att vi i varje fall är överens om att frihet är centralt. Ett annat sätt är att konkretisera. Det innebär att vi erkänner att vi inte är överens om det överordnade värdet och dess betydelse, men däremot om andra mer konkreta ting, exempelvis att inte tortera personer. Dessa strategier används flitigt i den filosofiska likaväl som politiska debatten om mänskliga rättigheters universalism. En mindre omhuldad men däremot mer ofta använd strategi är att öppna fragan mot framtiden. Det handlar i det här fallet om att ta tillfället i akt och förändra diskussionen sa att nya möjligheter öppnas. Ta som exempel konventionen om funktionshinder. Den är utfallet av en debatt som öppnas av den allmänna förklaringen, samtidigt som funktionshinder inte finns med i förklaringen. Genom att arbeta med det som finns för en förändring kan rättigheter gestaltas pa nya sätt. I en mening ligger denna öppning i det sätt som man i diskussionerna om den allmänna förklaringen undvek att ge ett definitivt abstrakt eller konkret svar pa fragan om vad den människa är som har rättigheter. Den strategin var ingen lösning pa konflikterna om mänskliga rättigheters universalism, vilket decennier av debatt och konflikt visar. Däremot visade det sig vara ett klokt drag, i det att inte mura in eftervärlden i en bestämd uppfattning utan istället ge oss senare födda möjligheten att ta tillfället i akt.