Vilken relevans har Arendt i dagens debatt om MR?

Filosofen Hannah Arendt noterade för länge sedan att när människor som bäst behöver mänskliga rättigheter är det som sämst ställt med respekt, skydd och tillgodoseende av dem:

"No paradox of contemporary politics is filled with a more poignant irony than the discrepancy between the efforts of well-meaning idealists who stubbornly insist on regarding as ’inalienable’ those human rights, which are enjoyed only by citizens of the most prosperous and civilized countries, and the situation of the rightless themselves" (Arendt, The Origins of Totalitarianism, s 279)

Arendt hade händelseutvecklingen under 1930-talet och framåt i åtanke när hon skrev sina reflektioner om bristen på tillgodoseende av mänskliga rättigheter i slutet av 1940-talet. Dessa reflektioner var i sin tur grunden för hennes tankar om att man egentligen borde hävda enbart en mänsklig rättighet, rätten att ha rättigheter – det vill säga medborgarskap. Arendts reflektioner om förhållandet mellan mänskliga rättigheter och medborgarskap har diskuterats sedan dess. Om Arendt hade haft en annan uppfattning idag eller inte är svårt att säga. En del menar att hon hade tagit intryck av den institutionalisering som skett under de gångna 60 åren och inte dragit den pessimistiska slutsatsen att mänskliga rättigheter för att kunna vara effektivt egentligen inte kan vila på något annat än medborgarskap. Andra har en annan uppfattning och pekar på att även om mänskliga rättigheter är till att skydda just dem som inte i övrigt har en ställning att exempelvis som medborgare hävda och få rättigheter tillgodosedda, är det ofta just i dessa fall som de största problemen visar sig. Vård för papperslösa är ett aktuellt exempel bland många.

Arendts reflektioner reser emellertid ytterligare en fråga, som inte bara handlar om vad som är en lämplig nationell, regional och internationell institutionalisering av mänskliga rättigheter, utan också om dess grundvalar. Arendt menade att den naturrättsligt inspirerade tanken om att alla föds fria och jämlika är problematisk för den beslöjar det faktum att vi enbart blir till jämlikar i en politisk sammanslutning (staten). På många sätt är detta en aristoteliskt inspirerad tanke, men det intressanta i sammanhanget är inte den politiska sammanslutningen i sig utan att denna är grundad i det gemensamma handlandet. Den politiska sammanslutningens makt är inget annat än det att agera tillsammans. Där är detta handlande som bygger upp den gemensamma värld som sammanslutningen utgör. Det är enbart den makt som kommer ur det gemensamma agerandet som är tillräckligt för att också garantera rättigheter. Arendts skepsis när det gäller möjligheterna att genom mänskliga rättigheter skydda de rättslösa hade att göra med hennes uppfattning att denna makt inte kan skapas utanför staten (inte nödvändigtvis detsamma som dagens stater men den politiska sammanslutningen av medborgare i ett större eller mindre kollektiv)

Arendts poäng att makt skapas gemensamt och det är därigenom som vi blir fria och jämlika har två implikationer. För det första är det osäkert menade Arendt att ”mänsklighet” är tillräckligt starkt att underbygga detta skapande av frihet och jämlikhet, medan medborgarskap i varje fall under någorlunda lyckosamma förutsättningar visat sig vara det. Att vara människa rätt och slätt visar sig inte vara den grund den borde utgöra för rättigheter, menade Arendt, utan en fara för dem som inte på annat sätt har rättigheter. Den reducerar människan till en ”abstrakt nakenhet” och därmed visserligen något som man kan ha medlidande med, men också något man kan välja att ignorera. För det andra kan den makt som krävs för genomförande av mänskliga rättigheter inte lånas någon annanstans ifrån än det gemensamma agerandet för att skapa frihet och jämlikhet. Det senare är väsentligt eftersom det alltid finns en frestelse att låna styrka, tvång eller våld för det goda syftet (jfr diskussionen om humanitära interventioner). Oavsett hur man ser på Arendts reflektioner i förhållande till möjligheterna och svårigheterna att förverkliga mänskliga rättigheter i dagens värld tillhör de bland det mer oroande och intressanta som är skrivet kring dem.