söndag 10 augusti 2008
Frihet som rättighet?
När blir vi fria? När vi föds, om vi ska tro den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter och andra liknande uttryck för tilltron till – ja, vad? Förnuft, kanske. Eller empati, eller människan. Eller reflektionen över historiska oförätter och illdåd. Eller? Vilket slags uttryck är mänskliga rättigheter? Ingen har kunnat ge ett alldeles bra svar på den frågan. Och däri ligger utmaningen. Ta den.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Frihet som jag ser det kontrolleras av din omgivning. Om du föds och sätts i fängelse direkt så har någon annan våldfört sig på ditt liv och du lever inte i frihet.
Frihet är ett tillstånd som kräver ageranden från andra människor. om man själv beter sig respektfullt så bidrar man i längden till människors ökade frihet i det lilla, och är beroende av detsamma tillbaka för att själv vara fri.
Frihet är...en relation på sätt och vis?
Jo jag tror som du att vi alltför sällan talar om den relationen.
Visst är vi i ett ständigt beroende till andra människor så snart vi väljer att tillhöra ett samhälle.
Det kan vara skrämmande att vara beroende av människor som man aldrig mött eller aldrig kommer att möta och inte på något sätt kan kontrollera. En demokratisk påverkansprocess skapar en förståelse av frihet på samhällsnivå, men inte alltid en upplevelse av frihet för individen i dess vardag.
Vår upplevelse av frihet tror jag oxå påverkas i hög grad av hur vi förhåller oss till just den relationen. Visst borde vi i alla processer som har en identitetsskapande påverkan tala mer om hur man som individ kan förhålla sig till det beroendet.
Skicka en kommentar