Dagens mr-krönika av Montreal:
Utan att egentligen ha sett statistik för sexuella trakasserier på arbetsplatsen, kan vi nog ändå utgå från att det av de anmälda fallen är det framför allt kvinnor som är 'offren' och män som är 'utövarna'. Troligast är också att dessa män besitter en superior position i förhållande till offren. Kanske är det också så att tanken att män utövar denna makt på kvinnor är så allmänt accepterad att man inte heller ser det möjliga i att kvinnor lika ofta kan vara 'utövare' och männen 'offer'?
För tillfället är jag själv, som kvinna, 'offer' för i mina ögon sexuella trakasserier av en många år yngre kvinnlig chef (inte min) på min arbetsplats. Det handlar om ständiga krav på uppmärksamhet och verbala uttryck som att 'jag är söt' eller 'ser så mystiskt exotisk ut i min sjal'. När jag öppet konfronterade henne med frågan om hon stötte på mig, fick jag svaret 'kanske det'. Efter den öppna konfrontationen gick hon över till att uttrycka sin åsikt via msn-chatten. Då kallar hon mig för 'lilla gumman', 'snygging' och 'du är för söt när du sitter där och ...'. I mina ögon är detta ett solklart uttryck för sexuella trakasserier. Den här chefen går över alla gränser kanske just på grund av att hon faktisk innehar en chefsposition. Kvinnor kan ofta ge varandra komplimanger. Hennes kommentarer till mig är ju faktiskt i högsta grad just komplimanger, men eftersom hon uttrycker dem på en arbetsplats, som chef, upplever jag det som att hon utövar sexuell makt på mig. Eller så har hon genuina känslor för mig. Detta är naturligtvis något jag skulle kunna ta upp med hennes chef, kanske också något jag borde göra. Men eftersom jag inte i grunden lider av det, jag uppfattar hennes beteende istället som barnsligt och omoget, även om det också är maktvidrigt, så väljer jag att behålla lugnet på arbetsplatsen. Trots det så har jag den största tilltro till att hennes chef skulle ta mig på stort allvar och undersöka situationen.
Jag tror att mitt agerande är väldigt vanligt, även om de bakomliggande orsakerna kan vara olika. Jag är vuxen med gott självförtroende, jag känner mig inte kränkt om än obehaglig till mods över det faktum att någon anser sig ha 'rätten' att säga något liknande till mig på det sätt som den här chefen gör. Jag har redan från början 'förminskat' henne genom att anse att hon inte är viktig nog för att kunna påverka mitt liv. Jag inser naturligtvis att det sista delvis är ett försvar från min sida för att inte påverkas negativt av hennes beteende.
Min fråga här är inte huruvida andra anser att jag ska anmäla henne eller inte - jag står fast vid mitt beslut, om inte något allvarligare inträffar. Min fråga är hur vi kan veta att en kvinna som säger något kärleksfullt, erotiskt eller sexuellt till en annan kvinna inte bara är ett uttryck för kvinnlig omtanke? Hur kan arbetsgivaren bevisa att det inte var menat som ett uttryck för sexuell makt när en kvinna behandlar en annan kvinna på ett sätt där en manlig chef i en motsvarande situation troligen hade ansetts skyldig? Och är detta något som även män utsätts för, det vill säga att manliga chefer behandlar andra män på arbetsplatsen som den här kvinnliga chefen behandlat mig? Om man dessutom går vidare och anmäler detta, innebär det då att man trampar in på andra rättighetsområden - såsom sexuell tillhörighet?
2 kommentarer:
Jag tror precis som du, en kvinlig chef som gör en sådan här sak bedöms mindre hårt än en manlig chef som gjort samma.
Tror många gånger man inte ens ser det som sexuella trakaserier från en kvinnlig chef. Dels är "vänlighet och omtanke" så förväntat mellan kvinnor och fortfarande ett viktigt socialt kitt i många sammanhang och dels är inte honomsexualitet tillräckligt accepterat för att man skulle våga lyfta en sådan fråga på en arbetsplats utan att vara rädd att "anklaga" den kvinnliga chefen för att vara honomsexuell. Visst skulle många arbetsgivare dra sig för att ta tag i fråga öppet?
Skicka en kommentar