Om vi tog oss tid att se oss själva och varandra för de individer vi verkligen är, kanske samhället och alla andra skulle sluta upp med att försöka kategorisera och kollektivisera oss?
från Montreal
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Tror jag med. Visst finns det en svår balansgång just i det skiftet på samhällsnivå. Från att individer känner trygghet i grupptillhörighet till att de känner trygghet i sig själv.
Visst känns det som ett skfite som pågår just nu. Både kulturella gruppers rop på ökat deltagande och betoning av självförverkligande, självkännedom, mindfulness och asiatiska yogatraditioner tror jag är tecken på det skiftet som förmodligen har sin grund i övergången från ett bondesamhälle med trygg tillhörighet, till industrialism med mer rörlighet och ett informationssamhälle som kräver hög nivå av flexibilitet av individer.
Svårigheten på samhällsplan ligger i att stötta båda processerna tror jag. Både de som i den "kulutrella stress" som informationssamhället som ruckar på vår trygga tillhörighet och kräver att vi tar ställning och väljer, vill ha starkare grupptillhörighet och de som vill stärka sig själva som enheter genom större självinsikt och indvidialitet.
Skicka en kommentar